Letar efter någon som vill ta över seriefestivalen.se och seriestockholm.se

Jag har kommit fram till att jag har inte energin att hålla på med seriefestivalen.se och seriestockholm.se. Jag sitter och stirrar på dom och tänker att man skulle kunna göra si eller så men kommer aldrig till skott. Därför tror jag att det bästa vore om någon annan med energi och glädje kunde ta sig an dom. Jag tycker att båda två är viktiga sajter som tjänar ett syfte och jag hoppas  att ni andra tycker likadant.

Helst skulle jag vilja se en amalgam mellan Lisa Medin, Stef Gaines och Ola Hammarlund som har finkänsligheten hos en Ola Hellsten, glädjen hos Thomas Antilla och gåpåarandan hos Johannes Klenell. Kort sagt jag söker någon som kan bli en stockholmsk Fredrik Strömberg. Nu finns inte någon sådan person men är du en människa som dels vet vem alla dessa personer är och dels vill göra någon bra för tecknade serier i Stockholm så kontakta mig så kan vi se hur vi kan lösa det hela. Enklast är väl att seriefestivalen.se ligger kvar och jag bara lägger till nya skribenter för att på sikt föra över ägarrätten till domänen.

Sedan vill jag be alla som skickat recensionsex till mig om ursäkt. Jag har för avsikt om att recensera allt jag får. Jag måste bara komma i en period där jag tycker att serier är roligt igen i stället för nu mest känna mig apatiskt kring läsande.

Ful knapp

Ett nytt seriedatum att hålla koll på

Mats Jonsson har utnämnt första augusti till ”internationella taffligt tecknad självbio-dagen”. Något som fick Tomas Antila att utropa ”Äntligen! Efter alla dessa år ska jag äntligen få upprättelse!”

Nu förutsätter jag att de skämtar lite men jag gillar idén och skriver om i förhoppningen att en liten knuff kanske gör att det blir av. Jag tycker att det mycket väl skulle kunna finnas en dag för självbiografiska serier. Vem vet, det kanske skulle kunna bli en hel kalender med serier. Första steget där är väl att Mats smyger in det i de Galago-kalender som han producerar varje år.

Så kom igen Mats slå oss med häpnad med arrangemanget. Jag lovar att om det blir av publicera en taffligt tecknad (minst sagt) självbiografisk serie här.

maria-vogel

Veckans goda gärning

maria-vogel

Den här glada och tacksamma bibliotekarien heter Maria Vogel och hon jobbar på biblioteket i min hemkommun Gustavsberg. Jag har nyss överlämnat mitt recensionsex av Seriebiblioteket till henne tillsammans en lista över seriealbum som inte har fått seriestöd. Givetvis gör jag detta för att hjälpa upp serieavdelningen på biblioteket. Den består i stort sett av de seriealbum som fått seriestöd plus Walking Dead och Liv Strömquist. Jag var lite imponerad av att hon hade koll på att de hade de tidigare volymerna av Rans magiska värld inne så de hade bara missat att det kommit en fjärde bok i serien.

Jag funderar lite på hur jag skall kunna hjälpa dom och de serieläsande skarorna (som jag förutsätter finns här på Värmdö). Nästa steg måste vara att erbjuda min hjälp med att sortera hyllorna åldersmässigt. Jag förstår inte riktigt varför Game of thrones-adaptionen och Watchmen står på vuxenavdelningen och inte i ungdomssektionen. Jag säger inte att det är helt fel då det kan mycket väl finnas bra anledningar till placeringen. Det känns bara fel instinktivt sett. Tonåringar är dock en knepig målgrupp att nå och de kan kanske känna att de växt ur barnavdelningen.

 

ryggarluktade

Recension: Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall

 

Bland det roligaste som hänt de senaste åren i seriesverige var när två veteraner, Åsa Grennvall och Sofia Olsson slog sig ihop och startade Syster förlag. Deras första seriealbum kom i höstas men först nu har mitt bibliotek fått in i sin samling.

ryggarluktadeDet är på många sätt en klassisk Åsa Grennvall-bok som är deras debutbok, kvinna som mår dåligt på grund av främst moderns svek. Just det temat är något som återkommit flera gånger och det blir lite som en favorit i repris när samma svek återkommer i den här boken. Det finns dock tecken i seriealbumet om att vi kanske ser det för sista gången. Fokuset i handlingen ligger inte så mycket på det specifika sveket utan på den kärlekslöshet som präglar uppväxten.

Just att fokus skiftat och att det finns inflikat lite humoristiska tidsmarkörer gör att det känns som om jag läser en bok av någon som har lyckats komma vidare i livet. Någon som nu förmår lyfta blicken och se framåt. Jag kommer och tänka på Daniel Ahlgrens självbiografiska serier (inte för att det sägs att detta är självbiografi) där man till slut började skrika åt det man läste – ”Jag fattar! Du trivdes inte i skolan och gympan var hemsk”. Grennvall faller inte samma fälla utan går vidare och jag är oerhört spänd på vad hon skall åstadkomma härnäst.  Det finns visserligen lite mer att utforska i familjedynamiken. Pappan före kommer i den här boken och är frånvarande och känslomässigt hämmad. Det finns en bror i familjen som är som en statist. Om det blir ytterligare en bok på ämnet så skulle jag vilja se de relationerna examinerade. Helst skulle jag i och för sig vilja se något helt annat. Det finns en del humor i den här boken och det skulle vara skoj och se Grennvall utforska det. En tramsbok för barn.

Det är för övrigt kul att se de oerhörda likheterna mellan Grennvall och Mats Jonssons teckningar. Båda befinner sig åt det naivistiska hållet i serieskalan men till skillnad från exempelvis Liv Strömquist så förstår de båda serieformen betydligt bättre.

Syster förlag har för övrigt sin nästa bok på väg, Total panik av Tomas Zakarias Westberg. Ta en titt på trailern.

SH3-3

Recension: SH 3 Operation A-Barn av Daniel Ahlgren

SH3-3

Den tredje samlingen av Daniel Ahlgrens SH 3 lämnar skolmiljön och blir mera av en normal superhjälteserie, komplett med baser i yttre rymden. Jag skall villigt erkänna att den här volymen höll inte mitt intresse lika mycket som föregående volym. I förra recensionen så skrev jag att serien var lite som Bergman möter superhjältar. Men i den här boken så har Bergman-delen fallit bort och det är bara superhjältar.

Det är inte dåliga superhjälteserier, tvärtom. Man kan peka på SH 3 och säga att vi visst kan göra superhjälteserier i svensk miljö som fungerar. Det tråkiga är att det riktigt unika som fanns har fallit bort. Med det sagt finns det mycket att uppskatta i serien. Inte minst uppskattar jag att handlingar har konsekvenser som i sig får egna konsekvenser. Jag gillar att Ahlgren inte faller i den traditionella superhjältefällan och bara berättar om män som pucklar på varandra.

Jag sa det förra gången och jag säger det igen. Det vore oerhört intressant att få ett amerikanskt perspektiv på Ahlgren. Jag tror att han har potential att bli en kulthit over there.

Staffars Seriers entré

Spenderade en dag på Staffars

Staffars Seriers entréBilden ni ser är från entrén till Staffars Serier där jag spenderade större delen av onsdagen med att hjälpa Håkan sortera upp högar. Tydligen är det fasadrenovering på gång så butiken kommer vara mer osynlig än vanligt. Dock kommer det komma upp en vepa som förhoppningsvis kan få folk att notera butiken.

Anledning är att jag var där och hjälpte till var att Staffar är konvalescent en tid framöver och Håkan behövde lite mental stöttning för att  organisera upp sitt jobb. Jag tänker inte skriva något här offentligen om varför Staffar inte kommer vara i butiken den närmsta tiden utan vänner och bekanta får hemskt gärna besöka butiken så berättar Håkan, under förutsättning att ni köper något . :-)Skämt å sido, det är i och för sig inte en dum idé att köpa något från Staffars om du har möjlighet. Kostnaderna under Staffars frånvaro kommer att öka samtidigt som det nog blir minskad försäljning på grund av byggnadsställningen.

Jag funderar på att åka in någon gång i nästa vecka igen om det är någon som vill sammanstråla. Onsdag eller torsdag funderar jag på om det är någon som vill möta upp och fika/snacka lite. Ni kan väl lämna en kommentar om ni har ett önskemål om någon dag.

Seriefestivalen är Sveriges San Diego

I alla fall när det gäller att snabbt sälja ut platser. I år tog det inte ens en dag att sälja ut alla försäljarbord till Seriefestivalen. Det är rätt enastående och ett stort kvitto på att arrangörerna gör ett kanonjobb med festivalen.

Har du missat ett bord så skall du inte förtvivla ännu. Det brukar bli några bord lediga lite närmare festivalen då en del missar att betala eller det krockar med något annat. Arrangörerna kommer i så fall att meddela det på festivalens facebooksida.

Omslaget

Recension: SH3 Bk 2 Jag gråter bara i andra dimensioner av Daniel Ahlgren

Omslaget
Omslaget

Jag minns när första boken av SH 3 kom ut. Tyvärr på ett litet förlag i Skåne som vi alltid hade otroligt svårt att få in. Vi hörde rykten om att det kommit en uppföljare men vi lyckades aldrig få in den men nu fem år senare så har jag fått möjlighet att läsa den.

Jag vet inte om avståndet till första boken gör att den här framstår som bättre men jag gillade verkligen den här boken. Den är smart, ramhistorien fungerar fint och de små kortare kapitlen för historien framåt i ett bra tempo.

Som ungdomsbok tycker jag att den är ganska underbar. Den har det mesta i form av kärlek, drömmar, död och sex. Allt är skildrat med en känslighet och en empati, inte minst för det kvinnliga perspektivet.

Boken har dock en svaghet i Ahlgrens teckningar som saknar djup vilket gör att det blir lite svårt att se vad det är som är det viktiga i bilden. Vid ett par tillfällen så hade jag även svårt att identifiera vilken seriefigur det var. Här skulle färg ha hjälpt oerhört mycket.

Den här boken är en av de böcker jag hemskt gärna skulle vilja se översatt till engeska. Det hade varit oerhört intressant att se vad amerikanerna tycker om denna svenska approach till serier. Det är lite Ingemar Bergman möter superhjältar på ett sätt som funkar över boken. Jag kan se att detta är en bok som skulle kunna ge Ahlgren en karriär som manusförfattare på något av superhjälteförlagen.

Jag har i min läshög nästa volym av serien och jag ser fram emot om Ahlgren kan hålla den här höga kvalitén i nästa volym.