Månadsarkiv: juni 2014

Vad en liten recension kan skapa irritation

Noterade att i  förra helgen så gick tongången högt över Ida Sälls samlingsrecension av tre nya svenska seriealbum i Svenska Dagbladet, ”Allt är åt helvete i vår tids Kalle Anka”. I det här Facebook-inlägget från Galagos redaktör Johannes Klennell så stormades det mest.

även Lisa Medin var på bollen och fick förmånen att diskutera det hela med SVDs litteraturansvarig Elise Karlsson i P1. Vad handlar det hela om då. Strikt sett vilka referenser får en recensent använda sig av när man skriver om serier på kultursidorna. Speciellt uppfattar jag att det är den här meningen i recensioner som folk hänger upp sig på.

Här finns lika litet hopp som i Kalle Anka.

Det är en referens till ett inledande stycke där hon beskriver sin besvikelse över historierna med just Kalle Anka som  hon upplevde bara gick ut på att Kalle gör bort sig på olik sätt. En åsikt som jag har viss förståelse för. Jag hade själv ångestkänslor som barn kring vissa nummer av Kalle Anka & co som i stort sett bara gick ut på att någon gjorde bort sig. Det är också anledningen till att jag inte kan se om Fawlty Towers trots att jag älskade serien första gången jag såg den.

Med det sagt så kunde Säll ha varit tydligare, texten hade mått bra av en ytterligare bearbetning så att de poänger som hon försökte göra gick fram tydligare.  Den är allvarligt talad rätt förvirrande och spretig och det jag huvudsakligen tar med sig är att hon inte uppskattar den klassiska serieformen med rutor kring bilderna utan verkar tro att konstnärlighet är större utan inramning vilket jag finner mer oroväckande än att hon läste Kalle Anka som barn.

Embryo till en debatt om serier i Språktidningen

Det är kul att kunna konstatera att det blossat upp ett embryo till en debatt kring språket i tecknade serier. Det började med en artikel/krönika av Olle Josephsson i Språktidningen 3/14 som jag ärligt talat nästan tyckte höll Mats Gellerfelt-klass i nivån och tilltalet. Han fick mothugg i en debattartikel av serietecknaren och serieforskaren Emma Rendell i Språktidningens blogg.

Att jag kallar det embryo till en debatt är för att jag upplever att dels nivån på debatten är väldigt låg och dels för att jag upplever att de pratar lite förbi varandra. Jag tycker att Olle Josephsson har en poäng i att man kan undersöka stilistiken i den skrivna texten hos tecknade serier men det måste göras på ett betydligt bättre sätt än vad han gör. Kontexten och inte minst vilken typ av tecknad serie (strippserie, serieroman etc) det är fråga om måste ingå i analysen inte bara vad artikelförfattaren upplever är populärt och då kommer bildernas information in. Om vi skulle kunna hitta ett sätt att få med de tecknade figurernas kroppspråk och minspel med i analysen så skulle det vara bättre men som sagt det går att analysera snitsiga dialoger.

På ett sätt påminner detta om det problem jag hade med att inkludera teatermanus när jag läste litteraturvetenskap. För mig var ett teatermanus något halvfärdigt som kommer till liv i och med skådespelarnas insats i motsats till andra skrivna texter som kommer till liv i mötet med läsaren. Nu är jag inte lika säker på att så är fallet. Det kan gott utgöra underlag för en textanalys men resultatet man kan få  är begränsat men det är därför vi har teatervetenskap. Jag tror att samma tankesätt passar bra här med.  Det går att analysera enbart dialogen i serier men den kommer aldrig säga något om seriens berättande som helhet. Jag kan se framför mig en tvärvetenskaplig analys av en serie där en språkvetare går igenom språket, en konstvetare bilderna, en filmvetare berättande i hopp om att hitta saker som är unika för serien och leder till mer kunskap om berättande.

Till slut var det fascinerande att notera att det finns utrymme för serieforskning på Konstfack. En snabbsökning visade inte på några publikationer men det kanske är i sin uppstartsfas.

Avatar

Välkommen till Seriesidan

Välkommen till Seriesidan, en sida som jag inte riktigt vet om den är en epilog, nystart, mjuklanding eller något helt annat. Det jag vet och kan berätta om att jag den 31/5 jobbade min sista dag på Staffars Serier. Efter 20 år blev det dags att gå vidare här i livet och just nu är jag arbetssökande med allt vad det heter. Har planer på att sätta mig i skolbänken till höst om jag inte lyckas hitta någon som vill ge mig pengar i utbyte av min tid och förmåga.

En av de sakerna som jag insett att jag verkligen saknar  var skrivandet om serier. Finns mycket att prata om vad det gäller serier och dess möjligheter så i startläget är detta en blogg med blandat serieinnehåll. Tanken är att kunna blanda recensioner med lite övriga tankar kring seriemediet i stort och i smått.

See ya in da funny pages