Pär Thörns förra seriealbum Ordningen upprättshålls alltid tillhör mina stora favoriter bland de senaste årens svenska seriealbum. Jag noterade dock att min upplevelse av den inte delades av alla. En del kunde inte se förbi de enkla och formalistiska novellerna och kopplade inte ihop efterordet och den (des-)information som fanns där med novellerna och besökte inte hemsidorna som hade satts upp. Få svenska verk har lekt med formen och helheten så mycket som den gjorde.
Utifrån den hade jag väldigt högt ställda förväntningar på Äganderätten måste ständigt omförhandlas- Mina förväntningar var så höga att jag bröt det serieembargo jag satte upp för mig när jag blev arbetslös. Den här boken måste jag ha och jag såg till att stödja den genom den Indiegogo-kampanj om de satte upp för att betala för tryckningen. Boken är numrerad till 666 exemplar och jag fick nummer 17 vilket känns som en bra siffra.
Jag skall inte säga att jag är besviken för det är en bok av en hög klass som väl motsvarar en enskild novell i Ordningen upprättshålls aldrig. Samtidigt är de inte mer heller. Där variationen i stilar mellan de olika tecknarna i Ordningen så är det texten som måste skapa variation i Äganderätten. Det gör att det som borde vara verkets styrka, Pär Thörns drivna prosa, blir lite av dess svaghet. Variationen i språk mellan de olika huvudkaraktärerna blir lite för lite. De låter helt enkelt som samma person även när de är väsensskilda.
Jag tycker mycket om Lars Krantz teckningar som befinner sig i ett mellanstadie mellan Charles Burns och klassisk EC-stil. De är suggestiva och funkar väldigt bra ihop med texten. Jag har sett på Facebook att han arbetade i den här mer utifrån en bilderboksfilosofi och det märks. Texten är det som driver berättelsen och bilderna är där för att ge djup.
Jag påminns lite av min upplevelse från när jag läste en del av den senare numren av Harvey Pekars American Splendor. Då var Pekar så uppskattad att yngre tecknare inte riktigt vågade bryta upp hans text till serieformatet utan lät allt stå ordagrant. Det vore skoj att se vad som skulle hända om Pär Thörn snackade ihop sig med en tecknare om att göra ett manus i Marvel-style dvs låta tecknaren göra bildlösningarna utifrån en manusskiss och sedan fylla i dialogen och hålla nere på beskrivningarna. Skulle man kunna känna igen en Pär Thörn-historia då eller skulle det bli för urvattnat? Det kräver dock en tecknare som är väldigt duktig på att berätta i bilder för att det skulle funka.
under alla omständigheter tycker jag att Aparts samarbete med Pär Thörn är något som måste stödjas och jag hoppas att du gör det också. Kom ihåg den är bara tryckt i 666 exemplar så du måste skynda fynda!