Omslaget

Recension: SH3 Bk 2 Jag gråter bara i andra dimensioner av Daniel Ahlgren

Omslaget
Omslaget

Jag minns när första boken av SH 3 kom ut. Tyvärr på ett litet förlag i Skåne som vi alltid hade otroligt svårt att få in. Vi hörde rykten om att det kommit en uppföljare men vi lyckades aldrig få in den men nu fem år senare så har jag fått möjlighet att läsa den.

Jag vet inte om avståndet till första boken gör att den här framstår som bättre men jag gillade verkligen den här boken. Den är smart, ramhistorien fungerar fint och de små kortare kapitlen för historien framåt i ett bra tempo.

Som ungdomsbok tycker jag att den är ganska underbar. Den har det mesta i form av kärlek, drömmar, död och sex. Allt är skildrat med en känslighet och en empati, inte minst för det kvinnliga perspektivet.

Boken har dock en svaghet i Ahlgrens teckningar som saknar djup vilket gör att det blir lite svårt att se vad det är som är det viktiga i bilden. Vid ett par tillfällen så hade jag även svårt att identifiera vilken seriefigur det var. Här skulle färg ha hjälpt oerhört mycket.

Den här boken är en av de böcker jag hemskt gärna skulle vilja se översatt till engeska. Det hade varit oerhört intressant att se vad amerikanerna tycker om denna svenska approach till serier. Det är lite Ingemar Bergman möter superhjältar på ett sätt som funkar över boken. Jag kan se att detta är en bok som skulle kunna ge Ahlgren en karriär som manusförfattare på något av superhjälteförlagen.

Jag har i min läshög nästa volym av serien och jag ser fram emot om Ahlgren kan hålla den här höga kvalitén i nästa volym.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *